Idag har jag praktisk examination av min basala omvårdnadskurs.
Nervositeten, hej!
Inte nog med att jag ska ut på praktik redan på måndag, utan det är hemkt påtagligt just nu att jag bestämt mig för att bli sjuksköterska. Visst är det spännande, javisst. Kappilärblodprovstagning och subkutana injectioner, diastoliskt blodtryck och flyttteknik. Men hur spännande det än är så sitter jag ändå här iklädd dungentröja, med ruffsigt hår och hetsdricker kaffe.
Inatt drömte jag att jag stod utanför dörren till examinationsdörren och fick reda på att jag inte alls skulle ge spruta, nej, det var istället ett gammalt hederligt Modus Vetus-prov! Succé, tänkte jag då. Detta kommer jag klara galant. Modus Vetus är ju ändå min starkaste sida, ur musikteorisynpunkt.
Så vaknade jag, och insåg att musikteori inte har något med basal omvårdnad att göra och att jag aldrig i mitt liv kommer behöva sjunga Modus Vetus igen. Däremot kommer jag utföra många subkutana injectioner, palpera till döds, sätta katetrar, mäta blodtryck, lägga om sår etc.
Något som gör mig livrätt, javisst.
Men samtidigt ganska förväntansfull.